Sara | Mamma till Malva&Malte

Igår var jag på återbesök hos barnmorskan. Som så många andra så har jag själv varit orolig. Orolig för att det inte ska vara som det ska osv. Dessutom så fick jag min första mens för snart en vecka sedan och det har fortfarande inte slutat blöda, därför ringde jag min bm tidigare på dagen och frågade om jag kunde få komma någon annan dag istället, men hon tyckte att det var bättre att jag kom eftersom jag blödit så länge. Efter att vi gått igenom förlossningsjournalen tillsammans så gjordes undersökningen. Allting såg kanon ut. Puh, vilken lättnad. Bristningen som jag fick på höger sida syntes inte ens. Hon sa att man inte skulle kunna trott att jag fått någon överhuvudtaget. Hon berättade även att min förlossning var relativt snabb för en förstföderska.

Vi pratade även om p-piller och jag ska börja med Nuvaring, prova det i tre månader och komma på återbeök igen. Anledningen till det är för att jag tidigare fått högt bt av vissa p-piller. Fungerar inte Nuvaring så kommer hon sätta in en spiral. Men det vill dem ändå inte göra förrän tre månader efter en förlossning, och det har bara gått två månader sedan Malva kom till världen. 

I allafall så tänkte jag upptadera min förlossningsberättelse lite nu när jag fått min jorunal, jag hoppas att ni vill läsa om den!

7:e juni

Allting ’startade’ den 7e juni. Vi skulle på en vanlig rutinkoll hos barnmorskan. Det var viktigt att jag kom eftersom jag inte var där på måndagen samma vecka. Minns att det var jäkligt varmt och det var studenten här i Västerås. Det kändes jobbitg att behöva ta sig till barnmorskan då mitt MVC ligger mitt inne i city. Samma tid som vi var där rullade flaken för fullt genom staden. Jag mådde inte bra.

Jag mådde illa, hade huvudvärk och varenda liten del i kroppen värkte. Min bm kände knappt igen mig när hon såg mig, hon såg även väldigt bekymrad ut och jag sa att jag inte alls kände mig fräsch. Jag fick väga mig samt lämna urinprov och blodtryck. Det visade sig att jag gått upp ytterliggare 10 kg på 14 dagar. Urinprovet innehöll äggvita +3 och blodtrycket låg på 150/90… Det var bara åka upp på förlossningen igen.

Väl uppe på förlossningen så blev jag placerad i ett vanligt undersökningsrum där dem kopplade på CTG och mätte mitt blodtryck. Kurvan såg bra ut. Blodtrycket hade ökat. 150/101. När jag legat ett tag så fick vi sätta oss i fikarummet och vänta på att doktorn skulle komma. Däremellan togs även blodprover. Svaren fick vi när doktorn kom och jag blev undersökt. Malva mådde hela tiden bra. Livmodertappen skulle även undersökas och som jag skrivit i ett tidigare inlägg så gjorde det jäkligt ont. Hon hittade den inte. Alltså var den inte mogen. Provsvaren visade att mina njurar börjat svikta. Jag blev inlagd.

Senare på kvällen krävde jag att få åka hem då dem inte skulle göra något mer förrän dagen därpå. Dem blev lite vresiga men sa att jag fick åka hem MEN jag var tvungen att skriva på ett papper om att jag åkte hem på egen risk. Jag övervägde, men åkte ändå hem. Det kändes bäst så. Väl hemma tog jag alvedon och jag direkt och la mig då vi skulle vara tillbaka på förlossningen senast klockan 08.00.

8:e juni

När vi kommer på morgonen så tas blodtryck, urinprov och blodprover. Inte urinprovet heller. Blodtryck 165/105.. Efter en timma tas nytt blodtryck. 150/96. Blir undersökt och får på en gång reda på att jag ska sättas igång då proverna är sämre. Jag får panik. Jag VILL INTE. Panikslagen skickar jag sms till min mamma. Efter ett tag ringer jag och hon får prata med min moster som tar hand om mig. Hon förklarar för mamma, och när dem har lagt på så förklarar hon för mig. Anledningen till att jag blev panikslagen är för alla historier man hört om cytotec. Juste de, ni läste rätt. Cytotec. Men när min moster förklarar hur allting kommer att gå till så blir jag genast lugn, tittar på 'sprutan' ett bra tag sedan sväljer jag..

• 09.43 Blir jag undersökt och får reda på att jag ska sättas igång.
• 10.20 Första dosen cytotec
• 11.08 CTG kopplas på för att kontrollera att Malva mår bra.
• 11.50 CTG kopplas bort. Allting ser bra ut.
• 12.20 Blodtryck 150/85.
• 13.06 CTG kopplas på.
• 13.39 Andra dosen cytotec.
• 14.05 CTG kopplas bort. Allting ser bra ut.
• 15.45 Får efter två misslyckade försök till venflon på händerna en i armvecket. Kärlen i händerna sprack pga all vätska som samlat sig där.
• 16.26 CTG kopplas på.
• 17.00 CTG kopplas bort. Allting ser bra ut.
• 17.30 Tredje dosen cytotec.
• 18.55 Blodtryck 157/101. CTG kopplas på och jag får alvedon.
• 20.15 CTG kopplas bort. Allting ser bra ut.
• 20.30 Fjärde dosen cytotec och sista för dagen.
• 20.45 Blodtryck 142/97.  
• 22.14 CTG kopplas på.
• 22.55 CTG kopplas bort. Allting ser bra ut.
• 23.03 Lite sammandragningar, knappt kännbara.

Jag somnar runt 00.00.

9:e juni

Börjar känna värkar strax efter klockan 02.00. Väcker Sebastian runt 03.00 då det sipprar fostervatten, samt trycker på knappen. En barnmorska kommer in. Vi pratar lite och vi bestämmer att jag inte behöver undersökas än.

• 03.00 Klart fostervatten avgår
• 03.04 Får citodon
• 03.30 Klart fostervatten avgår
• 03.42 kopplas CTG på.
• 04.17 Öppen 2 cm.
• 04.50 CTG kopplas bort. Malva sov. Fick stark, kall saft. Bättre variabilitet efter det. Kännbara sammandragningar.
• 06.11 Får en morfin spruta i rumpan pga smärtan. Blodprover tas. Blodtryck 139/96.
• 06.48 Rapporteras det ned till förlossningen då jag har väldigt ont av sammandragningarna. Öppen 4 cm. Duschar en stund.
• 07.00 Trycker på knappen och får lite info. S hjälper mig pga illamående. Spyr som aldrig förr..
• 07.08 Blir flyttad till förlossningen.
• 08.13 CTG kopplas på pga täta värkar.
• 08.57 Får lustgas/syrgas 50%
• 10.20 "Stel" kurva på CTG. Öppen 6 cm, ffd huvud ovan spinae. Klart fostervatten rinner. Fina acc. efter VU.

Dem kopplade på en elektrod på Malvas huvud för att lättare mäta hennes hjärtslag. Mina värkar kom tätare och tätare. Ett tag hann jag inte ens andas emellan. Stundtals var jag så borta utav lustgasen att jag knappt kände mina tår. Visste knappt vad jag själv hette. Mitt under detta så kräver dem att jag ska gå och kissa, men vad jag än gjorde så kom värk på värk på värk. Både mamma och S bad mig att ta epidural. Jag vägrade. Dem sa att jag kunde få en gåstol och jag sa ja. Men inte ens de hjälpte. Jag tror minst sagt att jag stod och hängde över den i en timma innan jag kom iväg till toan. Väl inne på toan fick jag tre värkar efter varandra. Smärtan var olidlig och jag skojar inte när jag säger att jag skrek så in i helvete när dem värkarna kom. Fy f*n vad ont det gjorde. Det kom till och med en barnmorska och fråga hur det gick.. Och hon såg att jag hade riktigt ont. Jag fick hjäp tillbaka av henne och S.

 Stundtals var jag så 'hög' på lustgas att både mamma och S skrattade och jag sa att det inte var kul för fem öre. Jag har säkert glömt bort en massa under förlossningen också. Jag "bodde" i lustgasen. Tillslut pallade jag inte mer. Jag skrek på mamma att dem skulle hämta läkaren så att dem fick sätta epidural. Jag minns att jag sa något med "Nu orkar jag inte mer".

• 12.00 Mamma ringer på klockan och säger att det är dags för EDA. Inf. Ringer-Acetat 1000 ml kopplas.
• 12.45 Sufena-Eda lägges, Pump enl pm.

När narkosläkaren kommer in så säger han "Hej jag heter ****** och jag är narkosläkare". "Mm", svarar jag. Han vill att jag tittar på honom och jag tittar upp. I mina ögon är han helt suddig. Han förklarar hela tiden vad han gör och att jag ska säga till om det gör ont. Han får hela tiden bara ett "Mm" utav mig. Jag ligger på sidan. Jag håller min mamma hårt i handen och gråter vid varje värk som kommer. Det gör så fruktansvärt ont. När epiduralen börjat ge effekt kommer istället trycket nedåt. Jag minns att det kändes fruktansvärt konstigt. Som att ha en liten fotboll mellan benen.

• 13.24 CTG, inga acc. Nedsatt variabilitet. Laktat tas. 1,80. 
• 13.30 Börjar jag krysta aktivt.

Nu kommer krystvärkarna. Det gick absolut inte att hålla emot och jag sket fullständigt i att dem sa att jag skulle hålla emot. För det gick INTE! Mitt i detta så ska dem byta personal. Jag skriker på mamma och säger att dem absolut inte får gå där ifrån "Nu kommer hon ju......" skriker jag. Mamma säger att hon hela tiden är där och jag gråter floder.. Ny personal kommer in och berättar att det bara är att krysta. Fy i h*lvete vad jag tog i. Jag känner hur dem ruckar hela Malva fram och tillbaka medans dem säger att jag måste krysta igen.

POOOOF säger det och 13.43 kommer Malva ut tillsammans med en sjö av fostervatten. Navelsträngen var så kort att dem inte ens fick upp henne på min mage. Så S klipper den ganska omgående. Malva var blå och täckt med en massa fosterfett.

• 13.46 Kommer moderkakan ut.

Dem säger ganska fort att jag ska krysta ut moderkakan och den kom på en gång. Det kändes mest skumt. Och på frågan om jag sprack. NEJ! Jag fick en bristning på höger insida. Men jag kan säga att när huvudet stod som högst kändes det som att jag skulle spricka åt alla håll det bara gick..

Dem klämmer och knådar på min mage och berättar att dem måste föra in tabletter i rumpan på mig. Jag protesterar, men hinner inte säga så mycket förrän dem väl är där. Mamma berättade i efterhand att min livmoder inte drog ihop sig och att det var därför. Annars hade jag kunnat förblöda. Det gjorde så ont när dem tryckte och klämde på magen emellanåt. Och för varje gång så kändes det som att det kom ut en stor pöl, vilket det säkert gjorde. Totalt kom det 700 ml blod.

Att få upp Malva på bröstet går inte ens att beskriva med ord. När hon väl låg där och tittade med sina 'stora' blåa ögon fick mig att gråta ännu mer. Har JAG verkligen genomgått en förlossning? Helt sjukt. Jag är stolt över mig själv. Det här är en sak som alla kvinnor borde få uppleva. Det var så mäktigt även fast det gjorde så in i h*lvete ont. Smärtan var som bortblåst när hon väl kom ut. Jag kände lättnad och tacksamhet! Hon var och ÄR det finaste vi sett!

Jag har i efterhand fått se en video på när dem froterar Malva. Den är rent utsagt hemsk. Jag som är rädd att göra Malva minsta lilla illa.. Och så fick man se det där! Det var sjukt fast dem vet ju vad dem gör! S berättade att han tittade på mamma när han såg hur blå Malva var. Mamma förstod och sa till honom att det var lugnt, att Malva faktiskt mådde bra. Ingen hade nämligen förvarnat honom att hon kunde se ut så. Malva fick 9, 10, 10 som poäng. 9an för att hon var blå!

Jag skulle ljuga om jag skrev att det inte gjorde ont att föda barn. Det här var den bästa med värsta dagen i mitt liv. Det går inte att sätta ord på hur sjukt det är att vi kan genomgå detta. Men någonstans så måste man våga lita på sin kropp. Vi kvinnor är skapade för att föda barn. Jag sa att jag aldrig skulle kunna ligga och skrika. Att jag skulle skämmas att visa min kropp osv. Tro mig, när man väl ligger där. Du är utom kontroll. Allting annat är som bortblåst. Jag tror aldrig att jag 'blottat' mig så mycket som under tiden vi låg på förlossningen och BB. Men vet ni vad? Jag är fin som jag är!

• 18.08 Åker vi äntligen upp till BB ♥

Ett stort tack till ALLA som hjälpte Malva till världen. Ni var guld! Extra mycket tankar och kärlek går till S och min mamma. Utan dem hade jag inte klarat detta! Jag älskar er! ♥