Sara | Mamma till Malva&Malte

Ja, jag skulle ju skriva om när vår lill knorr rymde i söndags, men tyvärr var jag tvungen att skjuta på blogginlägget då jag jobbat och haft fullt upp med annat. Men nu så, ska ni få höra!

 

I söndags var vi hemma hos min bror och hans sambo för att grilla och umgås. När vi kom dit ville M inte gå in. Hon ville gå till lekparken och gunga och åka rutschkana. Men det hade hon redan gjort större delen av dagen med S då jag jobbade dag. 

Väl inne så ville hon inte klä av sig så jacka och skor var på. 

Efter ett tag höll hon min bror i ett finger och de gick in i köket och grejade med något. Jag frågade väl efter en sisådär 3 minuter om hon fortfarande var i köket varpå han svarar "Näe, jag trodde hon gått ut till er"? Men hos oss var hon inte. Och ingen annanstans i huset. Jag sprang ut och ingen M i trädgården heller. Tusentals tankar bubblade upp i mitt huvud och samtidigt som jag såg att grinden var öppen..

Jag sprang ut i bara strumpor över väg och gräsmatta samtidigt som jag ropade på henne.. Men inget svar.. När jag kom fram till lekparken (som ligger 100 m bort) ser jag först inget barn, men tillslut.. såg jag M's lilla huvud uppe vid rutschkanan.. Kan ni förstå att en tung sten trillade ifrån mitt hjärta då?

Vad som helst hade kunnat hända på den korta biten.. För att komma till lekparken måste man korsa en väg. Så hon kunde lika gärna ha blivit påkörd.

Så ja, nu har vi varit med om de också. Hon hade alltså öppnat dörren, tyst som en mus. Inte ens hundarna reagerade.. stängt den, gått ned och öppnat grinden och sedan smitit till favoriten, rutschkanan. Älskade lilla busfrö, om du bara förstod att du är mindre än vad du tror ♥