Sara | Mamma till Malva&Malte

Jag kan ärligt säga att det finns saker jag vill ha, men som inte är en ekonomisk eller tidsmässig möjlighet för mig. Jag vill ha ett hus, jag vill ha en häst. Jag strävar efter att i framtiden ha råd med detta. Tiden får helt enkelt avgöra det. Självklart är mitt engagemang avgörande också. Det mesta går om man vill men det finns saker som är omöjligt också. 

Det finns små saker i livet som har så himla mycket mer betydelse för mig än att sträva efter stora saker eller ting i livet. För mig kan det vara att gå en promenad med en vän man känt i 10 år genom Gryta där jag är uppvuxen en ruggig dag som det varit idag. Prata om allt och ingenting. Filosofera, lyssna på hur våra fotsteg tar i asfalten när gruset rullar under skorna. Att få en känsla av att allt bara faller på plats, att man för stunden kan få släppa verkligheten, skratta och le åt gamla minnen eller att båda inte vet vad vi vill göra med våra liv. Att ångesten gnager där med men att det finns så mycket annat att oroa sig för än ett CSN-lån man troligtvis kommer betala av större delen av sitt liv. 

Livet är en gåva och man ska försöka att ta vara på det. Man har bara ett liv, man får inte en andra chans.

Förutom min familj har mina vänner fruktansvärt högt värde. Det är sådana man ska vara rädd om. Äkta vänner växer inte på träd samtidigt som de kan komma och gå. Jag har få vänner, men jag vet att det är vänner jag kommer bära med mig, kanske resten av mitt liv. Jag är glad över att ha dessa som förgyller mina dagar och att vi inte behöver pratas vid varje dag. Jag är glad att dom accepterar mig för vem jag är.

Livet handlar inte om vem som har mest pengar eller vem som har snyggast pojkvän. Livet handlar om att omge sig själv bland positiva människor som höjer en. De som ger en positiv energi att orka hålla huvudet ovanför ytan när det tar emot. Människor som finns och ställer upp oavsett i den mån det kan. 

Man får försöka vara glad och inte deppa över de man inte kan få, ta vara på sitt liv och leva det på de sättet som känns bäst. Tala om för sina nära, kära och vänner hur mycket man uppskattar hos dom. Att man är glad och tacksam för att de finns. En vacker dag kan det vara försent.

Tre personer jag vill rikta extra uppmärksamhet till i detta inlägg är Hanna, Agnes och Beatrice. Wow säger jag bara. Vilka superkvinnor dom är. Funderar verkligen över vad jag gjort för att förtjäna dessa vänner. Genom allt. Tack för att ni finns. Tack för att ni alltid lyssnar. Tack för att ni är ni och för att ni lyfter mig högre än molnen de dagar jag faller totalt.

Till er andra, tack för att ni också finns. Tack för all stöttning, alla fina ord och all kärlek ni delar. Utan er hade ingenting varit möjligt!