Utvecklingsfas 5
För snart 2 veckor sedan började vi notera ett ändrat beteende hos Malte, vilket inte är så konstigt. Han är en stor liten kille som klivit in i utvecklingsfas 5.
Malte har fortfarande inte kommit till en del saker som det sägs att en bebis i hans ålder ska kunna. Men han följer SIN utveckling perfekt och alla bebisar utvecklas olika och olika takt. Pga hans svaga muskulatur i vänster sida har han haft svårt att ligga längre stunder på magen och att hålla upp huvudet korrekt. Numera ligger han perfekt på magen och rullar utan problem både från rygg till mage och mage till rygg. Han håller upp huvudet själv, men blir stundtals tung och då får han vila. Kan ni förstå att han om 2 veckor redan blir ett halvår? Vart tog dom sex månaderna vägen liksom?
Det känns som om han börjar förstå mer och mer att världen faktiskt är stor och att det finns massor att upptäcka. Till exempel en hand, hans egen. Även fast ha haft koll på sina små händer ett tag så är dom sedan en vecka tillbaka nästan det finaste han vet. Istället för att sova eller äta så är handen sååå fin att inspektera. Flera minuter kan han ligga och titta på insidan av handen, det är rätt sött faktiskt.
En till sak vi noterat är att han nu börjar förstå betydelsen av relationer. Han har kommit på att om jag eller S går iväg så kanske vi faktiskt försvinner. För en bebis kan det såklart vara väldigt skrämmande. För det är så det känns för dom. Att dom blir övergivna och att skrika är ett sätt att berätta att "jag finns faktiskt fortfarande här, ni får inte lämna mig här ensam och övergiven".
Malte sover inte sämre som jag vet att en del bebisar i denna fas gör, men han är svårare att natta och vill gärna att man ska vagga omkring på honom stående. Vi gör det gärna, han har det som behov. En del dagar är det jobbiagre än andra, men vad gör man inte? 99 av 100 gånger är det mysigt.
Att som mamma och förälder veta att jag faktiskt är en av de viktigaste personerna i en annans liv rör mig nästan till tårar. Det är så fint, så vackert och rofyllt på något vis. Att få ge och överrösa med kärlek och få det tillbaka är magiskt. Det samspelet man kan ha och alla fina stunder. Det är obeskrivligt och någonting man måste uppleva själv för att faktiskt förstå. Någonting jag själv inte förstod förrän jag själv fick barn. Hur stark kärleken faktiskt är och att jag då kunde förstå hur otroligt stor och stark kärlek mina föräldrar alltd känt och känner för mig. Fantastiskt.
Måltiderna har börjar dra ut tidsmässigt, men det gör inget, för det är också en så himla fin och mysig stund man har tillsammans oavsett om man ammar eller flaskmatar. För det mesta är det den där fina handen som ställer till det. Helt plötsligt åker underläppen ner, maten rinner ut i mungipan och i det stadiet förblir han, som förtrollad av att han har en hand och fem små fingrar.
Han pausar ibland på samma sätt, underläppen åker ner och maten ut för att bara titta. Titta med sina stora, blåa ögon in i mina och ge ifrån sig ett leende. Det, om något, är kärlek utan gränser.
Många vet inte om att bebisar och barn går igenom olika faser. Jag själv visste inte så mycket om det med Malva, mer än att någon nämnde att de går igenom olika faser, så jag började faktiskt höra mig för på BVC och läsa på. Det har lärt mig otroligt mycket och personligen tycker jag, att jag som förälder, har skyldighet att veta om detta så att jag på bästa möjliga sätt kan tillgodose mitt barns behov.
Tänk er själva hur otroligt mycket en bebis och ett barn ska se och lära sig på så fruktansvärt kort tid. Mycket utav detta kan verka skrämmande och det är där föräldern behövs. Det är där och då man som förälder behöver lära sig att förstå och koppla barnets olika signaler. Bebisar och barn behöver känna att de faktiskt inte är övergivna eller ensama. De behöver få uppmuntran och stöttning. Att känna att man faktiskt lyssnar. Och för Malva ex. är det VIKTIGT att hon får beröm när hon gör saker som är bra!
De är nästintill lika för Malte, han behöver ha uppmuntran trots att han är liten. Samtal, rim och ramsor är saker som små bebisar faktiskt också uppskattar.
Här hemma har vi inte haft bråttom alls med någonting. Idag provade vi för första gången att sätta Malte i en matstol. Ni vet en sådan från ikea? Med ett matbord till. Där placerade jag lite leksaker. Han förstod ingenting och bara stirrade på min med sina stora, blåa ögon. Han tycktes tänka "mamma, vad tusan gör jag här". Den som tyckte att det var mest roligt var nog jag och Malva. Hon hoppade fram och tillbaka, plockade leksaker som flög hit och dit, busade och sjöng. Finaste Malva, min lilla loppa.
När Malte är färdigmedicinerad ska vi börja med smakportioner är det tänkt. Från 6 månaders ålder kommer han att ha mer behov av bla. järn. Det ska bli spännande. Eftersom han inte kunnat sitta i matstol tidigare har han inte haft möjlighet att vara intresserad utav vår mat heller, och därför har vi även väntat. Det kommer även vara viktigt för oss att se över innehållet i hans mat om vi köper burk då han är mp-allergiker. Troligtvis kommer det att bli mycket hemmalagat, då de flesta barnmatsburkarna innehåller mjölk. I vilket fall som helst hoppas jag att det kommer att bli himla bra och att han är bättre än Malva vad gäller mat. Jäklar vilket jobb vi fått göra med henne. Såhär i efterhand tror jag dock även att det beror på att hon var och är mp-allergisk. Att det är därför som hon inte velat äta ordentligt pga att hon fått ont i magen.
